minnesbild / sinnesbild

En händelse som av outgrundlig anledning dök upp i min hjärna medan jag stod och diskade:

Vi är ca 25 dansare på Adam Benjamins workshop i improvisationsdans. Uppgiften börjar med slutna ögon, på ett litet fält dansar vi var och en för sig. Så småningom öppnar vi ögonen och börjar röra oss i rummet, vi dansar små möten där sådana naturligt uppstår. Jag är på väg upp från golvet när Adam möter mig. Han lägger sin axel mot min och våra överarmar ligger mot varandra. Med en liten impuls lägger han en del av sin vikt på mig, och jag tar emot den medan jag sjunker tillbaka mot golvet. En sekund, kanske två, hör våra kroppar ihop, sen rör vi oss vidare åt varsitt håll. Nya möten, nya impulser. Efter att övningen är slut ber han oss söka upp sådana deltagare som vi haft möten med och berätta för dem hur det kändes. Sen ser han mig rakt i ögonen: "And you! The way you trusted me with your body, took on my weight! In such a soft way, that went straight to my heart. I'll remember you for a very long time!"

Jag vet inte riktigt varför jag kom att tänka på dethär ikväll, det är många år sedan nu redan, men ibland dyker det upp i min hjärna. Jag har nog aldrig varit någon skicklig dansare, men dans har betytt mycket för mig under en lång tid, och att få höra såna ord, som kanske inte låter märkvärdiga för någon annan, var en upplevelse jag betvivlar att jag nånsin glömmer.

Kolla in den absolut mest karismatiske danspedagog jag nånsin träffat på hans site: http://www.adambenjamin.co.uk/.