Vart tog vädret vägen?

Burr, burr, burr. Här har vi eldat i kaminen idag, verkligen ingen sommarvärme att tala om för tillfället. Fast tills imorgon har jag beställt sol, för då ska vi picknicka tillsammans med fru mju och en kompis till.

Precis som jag skrev i förra inlägget har jag utelämnat ungefär hälften av Albins vokabulär, bland annat sto(l,) bo(rd), na(lle), tutt, klo(ssar)... lite lustigt är det att han oftast bara använder ordens första stavelser än så länge.

Favoritsaker i hans liv just nu är bollar, klossar, lego och böcker, traktorer och småbilar. Helst ska samma bok läsas om och om igen, just nu gäller Bobos bok om färger (för dom allra minsta målarna), Mera miner med Alfons, Vem är ensam och Ella leker inne. Jag kan dem säkert alla utantills vid dethär laget.

Busa är också roligt, allra skojigast är att sätta småbilar i mammas kaffekopp. Idag fick jag ett litet nervsläpp och konfiskerade bilarna, så nu får han vara utan dem en stund. Det verkar inte ha hindrat hans framfart nämnvärt. Nu ikväll var han så upp i varv och rusade bara runt så jag kippade honom i säng redan lite före sju, och han somnade nästan genast. När jag tittade till honom en timme senare låg han på mage med kudden över huvudet och Pingu, lilla nallen och mjukisängeln (ett vilsekommet julpynt såhär mitt i sommaren) bredvid sig. Tutten hade fallit ur munnen och hans kinder var alldeles mjuka och rosiga. Och mitt hjärta hoppade över ett skutt av lycka över vår fina pojke...

På bilden iklädd hemmsydda linnebyxorna, solhatten och tunikan av ett gammalt påslakan som fanns hemma hos mormor och morfar.

så typiskt

Fick just mail om att mina etiketter, som jag hade behövt inför bazaar, har postats idag. Det är ju bara så typiskt. Nåja, eftersom jag sålde hela sju saker så är det väl inte hela världen, jag får ta och sy fast etiketterna på mitt "överskottslager" som jag ska försöka sätta upp på tradera eller huuto här nån dag.

Enligt vår nya tidning (ÖT) och deras artikel om bazaaren var försäljningen inte det huvudsakliga ändamålet med happeningen, utan stämningen. Det kan ju vara uppmuntrande för oss som inte lyckades så bra att tänka på. Nä, jag har lagt det bakom mig redan och tänker inte ge upp.

Till nåt roligare, igårkväll satt vi och gjorde lite research för att försöka klura ut vad det skulle kosta oss att åka till Malmö och fira min vän Johis på hennes 30-årsdag i juni. Vi hittade ett prismässigt helt skapligt alternativ, men först måste vi försöka få bilen genom besiktningen imorgon innan vi alls vågar fundera på allvar på det. Men det skulle vara så roligt!

snigelkott än en gång

De av er som i tiderna läste min andra blogg kanske kommer ihåg den med jämna mellanrum förekommande snigelkotten som tillfälligt tar boning i min hals. Nu är den här igen, liten verkar ha smittat såväl mig som J med sina förkylningsbasilusker. Själv är han på bättringsvägen, och så hade han den fantastiska vänligheten att somna om och sova till halv åtta i morse. Då man är van med väckning prick sex känns halv åtta som en lyx!



Igår kom vi oss, mest på grund av isande blåst av orkanstyrka, inte nånstans, men idag far vi på snabbesök till Vasa medan Jocki skriver mognadsprovet. Ja! Han har lämnat in sin gradu! Vi ser ljuset i ändan av tunneln för åtminstone en av oss... Jag har inte bokat in vare sig kaffande eller besök hos kompisar, vilket kanske är dumt, men eftersom vi inte visste i vilket skick Albin skulle vara idag, ifall vi ens skulle kunna följa med, så blev det så. Och få är de som lyckas komma loss för en kaffe mitt på dagen sådär utan varsel. Och andra småttingar ids man inte riktigt smitta med våra bobbor nu. Så därför blir det strosande på stan för oss, så länge den lille herremannen tycker att det ska strosas vill säga. Tygbutiken är ett måste, så där börjar vi antagligen. Jag behöver kantband, stoppning och lite filt... Och så ska jag rota bland Vasabornas loppissaker på jakt efter skojiga tyg att förvandla till flera hundar. Sån är planen. Men med en egensinnig liten en kan det mycket väl hända att jag får göra helt andra saker.


På tal om egensinniga små förresten, igår hade han sitt första vredesutbrott. I säkert tio minuter tjöt och skrek han efter en kaka. Och då hade han ändå redan en kaka i handen. För en fick han ta, men den lille filuren grabbade till sig en hel näve, så då jag konfiskerade alla utom en blev han ilsken. Riktigt ilsken, skakade knytnävarna, grät och ropade Gaaaa-kaaa, gaaa-kaaa!! Hur det hela slutade? Lite pinsamt att erkänna, men han fick faktiskt en kaka till. Fast nu tar vi kakpaus på obestämd tid. Bilden är inte från igår, men rätt beskrivande ändå...

förkylt

Liten är förkyld, så också jag. Riktigt ont i halsen har jag, Albin verkar också ha det, plus snuva, och han har dessutom flera tänder på kommande, sätter handen i munnen och säger aj aj. Stackars liten. Ikväll var han dessutom svårnattad, jag vet inte säkert ännu i skrivande stund ifall han faktiskt somnade, han var på gränsen då jag kom ur hans rum för en stund sen.

Igårkväll var jag ut och åt med andra slitna småbarnsmammor, vi behöver också luftas mellan varven. Roligt hade vi som vanligt, och mätta blev vi, med andra ord en lyckad kväll. Sånt borde man göra oftare!

En sämre dag

Jag är trött. Lillgubben är trött. Han sov så dåligt inatt och höll också oss vakna. Vi är gnälliga båda två och mina nerver är spända idag. Jocki är borta hela dagen och jag känner mig som om väggarna har börjat krypa inåt. Jag har inte träffat nån annan vuxen sen lördagen, och det börjar definitivt märkas på mitt humör. Sådana här dagar skulle jag ha lust att flytta tillbaka till mitt gamla liv. Eller rättare sagt, jag vill ha mitt nuvarande liv men jag vill ha mina vänner nära. Alla mina vänner som jag räknar att står mig nära bor på minst 100 kilometers avstånd. Jag har ingen här i stan som jag bara kan ringa helt spontant och bjuda in på kaffe.

Jag hade trott att det skulle vara lättare än såhär att börja om på nytt ställe. Visst har jag numera en del bekanta, jag har träffat många härliga människor på relativt kort tid, men jag saknar att ha dedär riktigt nära vännerna. Kanske måste jag inse att det är något man lämnar bakom sig när man får barn, jag vet inte. Samtidigt tycker jag att alla andra har så många runt omkring sig, de har systrar, svägerskor, familjer, barndomsvänner på samma ort. Allt sådant som fattas mig speciellt mycket dagar som denna.