på dagisbesök

Vi har ju varit och bekantat oss med Albins dagis under veckan. Genast vi kom innanför dörren vid första besöket stövlade han rakt in och ställde sig att stirra upp på två stora bilder av Musse Pigg och Mimmi med minen av att ha klivit rakt in i himmelriket. Och på den vägen har det varit, han verkar trivas med omgivningarna, det är inte så många barn i samma grupp och personalen verkar trevlig. Så vi hoppas att det ska gå någorlunda smärtfritt på måndag. Tyvärr dras han med en jobbig förkylning och har hängt på mig som ett plåster idag, men vem är väl inte förkyld för tillfället?? Några dagars vila har vi ju ännu kvar innan allvaret börjar.

På bilden sitter Albin (i grönrandig mössa då) i bilen på dagisgården tillsammans med en blivande kompis.

det är inte lätt

...att vara liten och sjuk. Vår lillis snorar långa sniglar och är allmänt förkyld. Det bästa som finns då är att få ligga nerbäddad på soffan och titta på Totte-filmen tillsammans med nallekompisen!

hattifnatt

Snuvan rinner fortfarande, böjer jag huvudet framåt så känner jag ett ordentligt tryck i bihålorna. Men jag hoppas att det ska gå om snart. Och i och för sig är dunderförkylning en ypperlig ursäkt till att hålla sig inomhus när nu vädret inte visar sig från sin allra soligaste sida, om man säger så. Igår kom här hagel, i onsdags när vi körde från Vasa kom det snö!! där.

Och sitter man inomhus, vad bättre än att sy då? Igår och nu på morgonen har jag ägnat mig åt lite hattmakeri. Först en solhatt i mysigt turkosvitt loppisfyndat lakanstyg. Kullen är fodrad med ljusblått linnetyg, brättet är dubbelt så att man kan vika upp det. Den blev rätt söt, men Albin vägrade agera modell så ni får tyvärr se den i något tillplattat skick.

Sen försökte jag mig på en hätta, också den i fyndat loppistyg och fodrad med solgult lakanstyg. Jag har aldrig försökt mig på passpoaler förr, men det blev ganska bra. Det fattas fortfarande snedlist och knytband nertill på hättan, jag behöver göra en utflykt till tygbutiken igen. Jag har på gång en hätta till i rosablommigt tyg. Visst är dom lite väl sockersöta, men jag tycker modellen är fin så jag ska prova göra någon variant i ett tuffare tyg.

För övrigt så har hundarna också förökat sig...

snigelkott än en gång

De av er som i tiderna läste min andra blogg kanske kommer ihåg den med jämna mellanrum förekommande snigelkotten som tillfälligt tar boning i min hals. Nu är den här igen, liten verkar ha smittat såväl mig som J med sina förkylningsbasilusker. Själv är han på bättringsvägen, och så hade han den fantastiska vänligheten att somna om och sova till halv åtta i morse. Då man är van med väckning prick sex känns halv åtta som en lyx!



Igår kom vi oss, mest på grund av isande blåst av orkanstyrka, inte nånstans, men idag far vi på snabbesök till Vasa medan Jocki skriver mognadsprovet. Ja! Han har lämnat in sin gradu! Vi ser ljuset i ändan av tunneln för åtminstone en av oss... Jag har inte bokat in vare sig kaffande eller besök hos kompisar, vilket kanske är dumt, men eftersom vi inte visste i vilket skick Albin skulle vara idag, ifall vi ens skulle kunna följa med, så blev det så. Och få är de som lyckas komma loss för en kaffe mitt på dagen sådär utan varsel. Och andra småttingar ids man inte riktigt smitta med våra bobbor nu. Så därför blir det strosande på stan för oss, så länge den lille herremannen tycker att det ska strosas vill säga. Tygbutiken är ett måste, så där börjar vi antagligen. Jag behöver kantband, stoppning och lite filt... Och så ska jag rota bland Vasabornas loppissaker på jakt efter skojiga tyg att förvandla till flera hundar. Sån är planen. Men med en egensinnig liten en kan det mycket väl hända att jag får göra helt andra saker.


På tal om egensinniga små förresten, igår hade han sitt första vredesutbrott. I säkert tio minuter tjöt och skrek han efter en kaka. Och då hade han ändå redan en kaka i handen. För en fick han ta, men den lille filuren grabbade till sig en hel näve, så då jag konfiskerade alla utom en blev han ilsken. Riktigt ilsken, skakade knytnävarna, grät och ropade Gaaaa-kaaa, gaaa-kaaa!! Hur det hela slutade? Lite pinsamt att erkänna, men han fick faktiskt en kaka till. Fast nu tar vi kakpaus på obestämd tid. Bilden är inte från igår, men rätt beskrivande ändå...

snor igen

Albin är snorig, febrig och förkyld. Igen. Jag vet att vi sluppit lindrigt undan hittills, men i allafall. Bara för att vi för omväxlings skull har planer för helgen så brakade förkylningen loss.

Några ord om showen i tisdags också, det gick jättebra, kidzen var hur duktiga som helst. Många anmälningar inför hösten fick vi ta emot redan, och det är ju roligt. Det måste ju betyda att barnen varit nöjda med vad de fått lära sig.

förkylt

Liten är förkyld, så också jag. Riktigt ont i halsen har jag, Albin verkar också ha det, plus snuva, och han har dessutom flera tänder på kommande, sätter handen i munnen och säger aj aj. Stackars liten. Ikväll var han dessutom svårnattad, jag vet inte säkert ännu i skrivande stund ifall han faktiskt somnade, han var på gränsen då jag kom ur hans rum för en stund sen.

Igårkväll var jag ut och åt med andra slitna småbarnsmammor, vi behöver också luftas mellan varven. Roligt hade vi som vanligt, och mätta blev vi, med andra ord en lyckad kväll. Sånt borde man göra oftare!

Cool kis

Velourjackan blev omsider färdig under veckoslutet, efter lite om och men. Efter att jag hade sytt i dragkedjan första gången märkte jag att mudden i kragen på jackan satt ungefär 1½ cm högre upp på ena sidan än på andra. Nån har tydligen varit vindögd då hon ritade och klippte delarna... nå, efter lite sprättarbete och ny mätning och -håll andan- tråckling!! så blev den slutligen helt ok. Mönstret till jackan är hämtat från utmärkta Ottobre-tidningen, men i original har jackan huva. Men med gemensam tankekraft kom Jocki och jag fram till att den blir coolare med mudd i kragen istället. Jeansen och kepsen lilltuffingen har på sig kommer från H&M.

Jag har plågats av en dundrande huvudvärk och feber idag, och Albin nyser ut sega råttor ur näsan med jämna mellanrum. Jag hoppas att vi inte har nån värre förkylning på kommande. Men att döma av hur lång dagssömn Albin sov idag (mellan 12.40 och 17.15!) så är han nog inte riktigt frisk. Annat vet jag inte att skriva just nu, jag ska ta det lugnt ikväll och kanske sticka lite, för omväxlings skull håller jag faktiskt på med en mössa till mej själv.

hemma-hemma

Albin och jag tog sportlov och åkte till mormor och morfar. Jocki blev ensam hemma för att skriva på gradun. Så nu befinner vi oss alltså hemma-hemma. Så roligt för Albin att få umgås med mormor och morfar riktigt ordentligt några dagar, och skönt för mig att äta mat som nån annan (mamma alltså) lagat, slippa diska och kunna somna om på morgonen efter att lillis stigit upp. Det sistnämnda har jag dessvärre lite problem med, svårt att bryta vanan med att vara tvungen att stiga upp när den lille herremannen tycker det är dags.

Så finns här också kisse. Kisse är jättespännande tycker Albin, kisse själv ställer sig betydligt mer tveksam till hans sällskap. Han är helt enkelt rädd för den lilla krabaten med den gälla rösten och de små händerna. Så idag högg han till och gav Albin ett bett i armen. Det började dessbättre inte ens blöda, men visst var han ledsen en stund. Det verkar dock redan vara glömt.

Just nu sover lille A ute på terrassen, och det vankas snart kaffe här. Morfar står i garaget och bygger ett litet garage till Albin att parkera sina småbilar i, jag gissar att det kommer att vara jättepopulärt. Solen har dragit sig tillbaka bakom molnen, fast den gassade så fint tidigare idag. Det är tyst och lugnt, och jag försöker vila och samla krafter. Det är nu min tur att vara förkyld, och Albins hosta och snuva håller ännu i sig.

Hoppas ni har det bra alla som läser!

Är det inte det ena...

Som jag skrev i nåt tidigare inlägg så har vår kamera sagt upp kontraktet. Den fick nu sällskap av teven. När jag kom från badrummet tidigare idag satt avkomman i soffan med fjärrkontrollerna i händerna, och teven var svart. Jag trodde förstås att han bara stängt av som vanligt, men till min stora häpnad kom ingen bild fast hur jag tryckte och ställde in. Ljudet fungerade, likaså text-teve, men ingen bild. Så nu får vi klara oss på min gamla 14-tummare som jag köpte hösten 1999. Liksom på förra milenniet. Vi som nästan hade hämtat oss från stora elräkningsdebaklet i december och börjat fundera på ny kamera. It keeps you humble. Nåja, vi har tak över huvudet och mat på bordet, småsaker att gnälla över. Men jag blev utan min dagliga dos Oprah, och nånstans ska det väl märkas.

Äsch för 14-tummaren. Har någon en kikare att låna ut?

Och sonen är fortfarande snorig och hostar skrällande. Hostmedicin är införskaffad, men ännu har vi inte prövat ge honom någon. Jag hoppas han är i någorlunda skick imorgon, så jag kan fara på kaffe, jag tycker hjärnan börjar lukta oanvänd igen tycker jag.

Hängig liten

Lillskrutten vår är riktigt hängig idag. Måhända har vi förkylning på kommande. Vanligtvis sover han sin dagssömn vid tvåtiden efter en rätt lång kamp, nu suckade han av lättnad då jag "nattade" honom lite före tolv. Igår kväll hade han stegring dessutom, men hittills idag har han haft normal temp. Vi får väl vänta och se vad det artar sig till.

Ja, så nu sitter jag alltså här i allsköns ro, har ett bröd i ugnen och en tekopp bredvid datorn. Vid min sida i soffan ligger boken jag läser för tillfället, "Eat Love Pray" av Elizabeth Gilbert. Hittills en positiv läsupplevelse, så jag vågar mig redan nu på at rekommendera den.

Mycket mera har jag inte att komma med just nu. Jo, jag har ändrat inställningarna så att vem som helst numera kan kommentera, hade inte ens märkt att man måste ha google-konto för att få göra det innan Anna uppmärksammade mig på det, så tack för det! Nu väntar jag mig alltså att kommentarerna börjar välla in ;-)