funderingar vid frukostbordet

- Mamma, sinen gjåtej!
- Nej gubben, det är saft. Det finns saft i apelsiner.

på dagisbesök

Vi har ju varit och bekantat oss med Albins dagis under veckan. Genast vi kom innanför dörren vid första besöket stövlade han rakt in och ställde sig att stirra upp på två stora bilder av Musse Pigg och Mimmi med minen av att ha klivit rakt in i himmelriket. Och på den vägen har det varit, han verkar trivas med omgivningarna, det är inte så många barn i samma grupp och personalen verkar trevlig. Så vi hoppas att det ska gå någorlunda smärtfritt på måndag. Tyvärr dras han med en jobbig förkylning och har hängt på mig som ett plåster idag, men vem är väl inte förkyld för tillfället?? Några dagars vila har vi ju ännu kvar innan allvaret börjar.

På bilden sitter Albin (i grönrandig mössa då) i bilen på dagisgården tillsammans med en blivande kompis.

ta en kaka!

Varsågod, hugg in på en kalorifri kaka. Dammsugare (alltså heter dom så på riktigt? Nä? Punschrulle kanske, eller är det nåt annat?), dominokex, chokladboll eller kanelbulle. Sätter inga spår runt midjan men smakar kanske lite... kofta.

apropå ingenting

Om jag tvättar håret klockan sju på morgonen och gör en tofs i nacken när håret är aningens fuktigt så är det fortfarande fuktigt denhär tiden på kvällen. Bara så ni vet. Jag har tjockt hår. Och med självfall som aldrig ligger sådär rakt och blankt och snyggt som andras. Alltför långt börjar det också vara. Och så använder jag inte schampoo längre. FYI liksom.

vill-ha-tapet!

Åh, kolla in min nya förälskelse! Helt underbar tapet från danska FERM. Om jag nu bara hade en hög extra pengar och ett hus att tapetsera i...

Denna och massa annat fint på www.tapetshop.dk och bilden såg jag naturligtvis första gången i favorittidningen.

minnesbild / sinnesbild

En händelse som av outgrundlig anledning dök upp i min hjärna medan jag stod och diskade:

Vi är ca 25 dansare på Adam Benjamins workshop i improvisationsdans. Uppgiften börjar med slutna ögon, på ett litet fält dansar vi var och en för sig. Så småningom öppnar vi ögonen och börjar röra oss i rummet, vi dansar små möten där sådana naturligt uppstår. Jag är på väg upp från golvet när Adam möter mig. Han lägger sin axel mot min och våra överarmar ligger mot varandra. Med en liten impuls lägger han en del av sin vikt på mig, och jag tar emot den medan jag sjunker tillbaka mot golvet. En sekund, kanske två, hör våra kroppar ihop, sen rör vi oss vidare åt varsitt håll. Nya möten, nya impulser. Efter att övningen är slut ber han oss söka upp sådana deltagare som vi haft möten med och berätta för dem hur det kändes. Sen ser han mig rakt i ögonen: "And you! The way you trusted me with your body, took on my weight! In such a soft way, that went straight to my heart. I'll remember you for a very long time!"

Jag vet inte riktigt varför jag kom att tänka på dethär ikväll, det är många år sedan nu redan, men ibland dyker det upp i min hjärna. Jag har nog aldrig varit någon skicklig dansare, men dans har betytt mycket för mig under en lång tid, och att få höra såna ord, som kanske inte låter märkvärdiga för någon annan, var en upplevelse jag betvivlar att jag nånsin glömmer.

Kolla in den absolut mest karismatiske danspedagog jag nånsin träffat på hans site: http://www.adambenjamin.co.uk/.

på tumis

I morse hoppade Jocki på bussen ner till Helsingfors, och i skrivande stund sitter han och väntar på att få gå ombord på båten till Stockholm och Skolforum. Han kommer hem först på tisdag, så Albin och jag har ett par dagar på tumis nu. Hittills idag har det gått fint, trots en snorig pojke. Vi har ritat, byggt med lego och klossar och lagat mat. Och nu kom vi precis hem från att ha varit och röstat i kommunalvalet. På hemvägen tog vi (om)vägen förbi filmuthyrningen och hyrde varsin film; Barbapapa jorden runt -blan lejon och giraffer till Albin och 27 dresses till mig. Nu sitter en liten pojke bredvid mig i soffan, tittar på film och knaprar på majsbågar. Rätt skön söndagssysselsättning om ni frågar mig.

dagisbesked!

Med bara en arbetsvecka kvar till jag börjar jobba hade vi ännu inte fått något dagvårdsbeslut, så jag ringde dagvårdsavdelningen för en stund sen. Det visade sig att Albin har fått plats på ett gruppfamiljedaghem, inte vårt förstahandsval men det blir säkert bra. Jag får ringa föreståndaren och börja deala om inskolning och sånt efter ett idag. Stora omställningar står vi definitivt inför! Det börjar gå upp för mig nu att jag faktiskt ska börja jobba (okej, först ska jag ju skolas i fyra veckor, men ändå) om en vecka!! Jag ska vara ifrån Albin åtta timmar varje dag!! Hur ska det gå? Men det är trots allt med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot det...

årsringar

Idag fyller jag år. 29, närmare bestämt. Ingen åldersnoja har infunnit sig ännu åtminstone, och egentligen väntar jag mig inte att den ska göra det heller. Jag är inte direkt sån att jag oroar mig för att bli äldre, inte är jag rädd för rynkor heller, jag kallar dem hellre livslinjer. Några har dykt upp i ögonvrån, har jag märkt. Under ögonen har jag numera permanenta svarta ringar, och jag tycker mig börja skymta några grå gynnare i kalufsen också. Men inget av detdär stör mig.

I köket står rimbobullar på jäsning och jag ska snart röra ihop en kaksmet till en tårta. Det blir inget vidlyftigt firande, men svärföräldrarna och svägerskan med avec ska titta in ikväll på kaffe, så jag tar tillfället i akt att baka, eftersom jag tycker det är roligt. Dessvärre vill Albin hjälpa till att baka, så det går långsammare än vanligt.

Sen är det bara ett par veckor till så fuller Albin två! Det kommer säkert att firas betydligt mera. Igår då vi handlade i butiken med den gröna skylten såg vi den helt perfekta presenten åt honom: Musses klubbhus som leksak! Han är helt Mussefrälst för tillfället så det är en given present.

Nu ska jag fortsätta i köket. Jag ska bara bjuda på ett par bilder av min ljuvlige skrutt först, hängselbyxorna har jag sytt av tyg från IKEA, stolen har nu ju sett som halvfärdig tidigare och ballongerna hade min snälla mamma blåst upp åt Albin!

ur kollektionen

För en stund sedan skrev jag i en kommentar till fru mju att jag har bloggtorka, och sen fick jag så dåligt samvete för att jag inte skrivit så mycket på sistone så jag bestämde mig för att åtminstone ladda upp bilder på vad jag sydde medan vi var på minisemestern. Alla skjortorna och tunikorna är i storlek ett år (84 cm) utom den blå med lammen som snarast är för en 9-månaders baby ungefär. Samtliga tyg är från loppisar, fyndade på tradera eller ur min mammas lakansförråd. Kantbanden är nya.

Kommentera gärna vad du tycker om alstren, och ifall du har någon favorit!!



Den underbara mattan som skjortorna ligger på fick jag också med mig från mitt föräldrahem. Det är en gammal kamgarnsmatta, kan det finnas något vackrare? Vad spelar det för roll att fransen är bortsliten när själva mattan har så mycket själ?!

hos mormor och morfar

Albin och jag spenderar några lata dagar hemma hos mina föräldrar, idag har Jocki fått höstlov och är i skrivande stund påväg hit han också. Hos mormor och morfar trivs Albin. Han får busa av hjärtats lust, leka med andra leksaker än hemma, läsa Snöret -den lilla kattungen mååånga gånger varje dag, titta på kisse och så vidare. Själv njuter jag av att få skicka upp honom till mormor om morgnarna och själv somna om. Höjden av lyx för en trött mamma! Och medan hjärtegrynet sover dagssömn har jag surrat på symaskinen, det är tunikor och omlottsskjortor i retrotyg som produceras för tillfället. Bilder kommer när jag är hemma igen och kan ladda upp dem.

Annat mysigt att syssla med i barndomshemmet; läsa gamla ungdomsböcker! När jag var sisådär 11-13 år gammal var jag medlem i en bokklubb som hette Läslusen, undrar om den finns kvar ännu? Därifrån kom underbart banala och barnsliga böcker som jag har njutit av att plöja igenom nu. Nostalgi i stora mått. Dessutom har jag sovit i en gammal t-shirt inköpt på Rantarock i Vasa 1997, då bland annat Pandora, Alexia och Movetron fanns bland artisterna. Jag känner mig som en sjuttonåring igen!

Så att sådant, vi lever och mår bra fast det är glest mellan uppdateringarna.

massor av göra plötsligt!

Det blev plötsligt väldigt verkligt att jag bara ska vara hemma en månad till! Allt detdär som jag hade tänkt göra under vårdledigheten och som ännu inte blivit gjort ska nu fixas. Inspirerad av min absoluta favorittidning för tillfället, Family Living, startade jag igår med att förvandla en sunkig och trist gammal stol. Den ska målas åtminstone ett varv ännu, men visst ser den redan roligare ut!! Färgen är mörkare i verkligheten, jag använde Helmi halvblank möbelfärg i Tikkurilas nyans K336. Innan jag målade stolen slipade jag ytan lätt med sandpapper och tvättade stolen.

Idag har jag gett mig i kast med min klädgarderob, jag har gått igenom den och konstaterat att jag verkligen behöver en del nytt. Jag steg också på vågen och blev inte ett dugg glad, så något måste göras där också.

Alla skåp och skrubbar ska gås igenom och organiseras, Albins kläder ska få namnlappar isydda... helt enkelt massor av småsaker som tillsammans gör att mina dagar den närmaste tiden kommer att vara fyllda. Men bra så, det ska bli riktigt skönt!

Oh happy day!

Nu har jag gått som en äggsjuk höna hela dagen och väntat på besked från jobbet, och för en stund sen ringde de äntligen! Jag börjar den fyra veckor långa skolningen 3.11, och efter det börjar jag jobba! Hurra! Åh! Glädje stavas paycheck :-)! Nånej, men att leva på en lön blir lite slitsamt i längden, minst sagt. Imorgon kan jag alltså äntligen ringa dagvårdsavdelningen och ge besked från när vi faktiskt behöver plats för Albin, så får vi hoppas att han ryms på förstahandsvalsdagiset (är det ens ett ord?)!

Nyfikna vänner kan vänta sig epost med mera detaljer ikväll efter funkykidzen :-)!