loppisfynd!

Åh, efter Nalleframträdandet gick jag och Albin ett loppisvarv och titta bara vad som fastnade i händerna på mig! Tyget är gjort av sedan länge nerlagda finska Tampella och heter Pamppu. Så fint, jag undrar vad det ska bli? Kanske tygtavla, eller duk, för blommorna är så stora att de kanske inte riktigt gör sig som kläder... hmmm...

Det andra tyget vet jag inget ursprung till, men mysigt även det.


Och sist men inte minst, två kakelplattor som ska få tjänstgöra som grytunderlägg. Pukkila Made in Finland står det under dem. Jag blev så förtjust i de härligt starka färgerna!

hippiekid och retromamma

Jag kom över ett urhärligt hippietyg på tradera för ett tag sen, och idag satte jag äntligen saxen i det. Egentligen är det allt för varmt för att sitta vid symaskinen en dag som denna, men när inspirationen infinner sig är det bäst att passa på! En johnlennonsk skjorta blev det, och massor av tyget finns ännu kvar så jag kommer säkert att klippa och sy mera av det här i dagarna.

Sen fortsatte jag av bara farten med att förvandla ett av mammas och pappas gamla påslakan till en klänning till mig själv. Den är helt och hållet egen design och jag är faktiskt ganska nöjd med den. På fotot ser det ut som att sidenbandet vid bystpartiet går lite i vågor, men det beror på rynkningen. Halvvägs in i projektet märkte jag att det fanns ett litet hål i kjolvåden, men det löste jag ganska listigt med en mönsterpassad ficka, så skulle det inte vara för logolappen på fickan skulle den knappt märkas.

Imorgon är det fredag igen, och äntligen dags för mammakaffe, det börjar vara ett tag sen nu och det ska bli så roligt! Hoppas vädret ännu är på vår sida så vi kan sitta ute i museiparken och barna kan springa omkring!

Vart tog vädret vägen?

Burr, burr, burr. Här har vi eldat i kaminen idag, verkligen ingen sommarvärme att tala om för tillfället. Fast tills imorgon har jag beställt sol, för då ska vi picknicka tillsammans med fru mju och en kompis till.

Precis som jag skrev i förra inlägget har jag utelämnat ungefär hälften av Albins vokabulär, bland annat sto(l,) bo(rd), na(lle), tutt, klo(ssar)... lite lustigt är det att han oftast bara använder ordens första stavelser än så länge.

Favoritsaker i hans liv just nu är bollar, klossar, lego och böcker, traktorer och småbilar. Helst ska samma bok läsas om och om igen, just nu gäller Bobos bok om färger (för dom allra minsta målarna), Mera miner med Alfons, Vem är ensam och Ella leker inne. Jag kan dem säkert alla utantills vid dethär laget.

Busa är också roligt, allra skojigast är att sätta småbilar i mammas kaffekopp. Idag fick jag ett litet nervsläpp och konfiskerade bilarna, så nu får han vara utan dem en stund. Det verkar inte ha hindrat hans framfart nämnvärt. Nu ikväll var han så upp i varv och rusade bara runt så jag kippade honom i säng redan lite före sju, och han somnade nästan genast. När jag tittade till honom en timme senare låg han på mage med kudden över huvudet och Pingu, lilla nallen och mjukisängeln (ett vilsekommet julpynt såhär mitt i sommaren) bredvid sig. Tutten hade fallit ur munnen och hans kinder var alldeles mjuka och rosiga. Och mitt hjärta hoppade över ett skutt av lycka över vår fina pojke...

På bilden iklädd hemmsydda linnebyxorna, solhatten och tunikan av ett gammalt påslakan som fanns hemma hos mormor och morfar.

Aargh!

Jag hade precis sytt färdigt en hund så lät det ritsch och en av tyglapparna brast. Tydligen var tyget lite äldre än jag hade trott, så nu blev det till att sprätta. Och sprätta. Och sprätta. Och byta ut alla lapparna av just det tyget till andra. Suck. Jag ids inte ens räkna hur mycket tid som går till spillo. Ska denhär kvällen komma på rätt fot igen får jag nog gå ett varv via frysen och glassburken, misstänker jag...

favoriten

Dethär är min absoluta favorit bland hättorna jag hittills gjort. Det var med långa tänder jag satte saxen i elefanttyget, det är nämligen mitt alldeles egna dynvar (örngott) som jag sovit på som bebis. Men det hade små bruna prickar här och var som inte gick bort i tvätten, så då var det ju likaså väl att ta vara på de delar av dynvaret som var oskadda. Med brun fodring och gulorangea passpoaler och knytband blev det en helt underbar hätta i storlek 48.

Jag vet inte ens om jag har hjärta att sälja den, eller om jag ska stoppa undan den i gömmorna i hopp om att jag om en tid har en egen liten flicka att klä den på...

mysig hätta

Tre hättor till har sett dagens ljus, denhär tycker jag är mysig. Tyget är ett gammalt dynvar (örngott) som jag hittade på loppis, färgerna är underbara tycker jag. Orange insida var en fin matchning, och passpoalerna och kantbanden i skogsgrönt gav en fin kontrast. Jag glömde nämna i mitt förra inlägg om hättorna att de är helt vändbara.

Denhär tyghögen ska jag ge mig i kast med idag, det ska bli några hättor till, lite solhattar, och nån hund till borde jag hinna med ännu. Haklappar, små börsar/sminkväskor och någon dekoration till barnvagnar har jag också tänkt producera inför lördagen.

hattifnatt

Snuvan rinner fortfarande, böjer jag huvudet framåt så känner jag ett ordentligt tryck i bihålorna. Men jag hoppas att det ska gå om snart. Och i och för sig är dunderförkylning en ypperlig ursäkt till att hålla sig inomhus när nu vädret inte visar sig från sin allra soligaste sida, om man säger så. Igår kom här hagel, i onsdags när vi körde från Vasa kom det snö!! där.

Och sitter man inomhus, vad bättre än att sy då? Igår och nu på morgonen har jag ägnat mig åt lite hattmakeri. Först en solhatt i mysigt turkosvitt loppisfyndat lakanstyg. Kullen är fodrad med ljusblått linnetyg, brättet är dubbelt så att man kan vika upp det. Den blev rätt söt, men Albin vägrade agera modell så ni får tyvärr se den i något tillplattat skick.

Sen försökte jag mig på en hätta, också den i fyndat loppistyg och fodrad med solgult lakanstyg. Jag har aldrig försökt mig på passpoaler förr, men det blev ganska bra. Det fattas fortfarande snedlist och knytband nertill på hättan, jag behöver göra en utflykt till tygbutiken igen. Jag har på gång en hätta till i rosablommigt tyg. Visst är dom lite väl sockersöta, men jag tycker modellen är fin så jag ska prova göra någon variant i ett tuffare tyg.

För övrigt så har hundarna också förökat sig...

snigelkott än en gång

De av er som i tiderna läste min andra blogg kanske kommer ihåg den med jämna mellanrum förekommande snigelkotten som tillfälligt tar boning i min hals. Nu är den här igen, liten verkar ha smittat såväl mig som J med sina förkylningsbasilusker. Själv är han på bättringsvägen, och så hade han den fantastiska vänligheten att somna om och sova till halv åtta i morse. Då man är van med väckning prick sex känns halv åtta som en lyx!



Igår kom vi oss, mest på grund av isande blåst av orkanstyrka, inte nånstans, men idag far vi på snabbesök till Vasa medan Jocki skriver mognadsprovet. Ja! Han har lämnat in sin gradu! Vi ser ljuset i ändan av tunneln för åtminstone en av oss... Jag har inte bokat in vare sig kaffande eller besök hos kompisar, vilket kanske är dumt, men eftersom vi inte visste i vilket skick Albin skulle vara idag, ifall vi ens skulle kunna följa med, så blev det så. Och få är de som lyckas komma loss för en kaffe mitt på dagen sådär utan varsel. Och andra småttingar ids man inte riktigt smitta med våra bobbor nu. Så därför blir det strosande på stan för oss, så länge den lille herremannen tycker att det ska strosas vill säga. Tygbutiken är ett måste, så där börjar vi antagligen. Jag behöver kantband, stoppning och lite filt... Och så ska jag rota bland Vasabornas loppissaker på jakt efter skojiga tyg att förvandla till flera hundar. Sån är planen. Men med en egensinnig liten en kan det mycket väl hända att jag får göra helt andra saker.


På tal om egensinniga små förresten, igår hade han sitt första vredesutbrott. I säkert tio minuter tjöt och skrek han efter en kaka. Och då hade han ändå redan en kaka i handen. För en fick han ta, men den lille filuren grabbade till sig en hel näve, så då jag konfiskerade alla utom en blev han ilsken. Riktigt ilsken, skakade knytnävarna, grät och ropade Gaaaa-kaaa, gaaa-kaaa!! Hur det hela slutade? Lite pinsamt att erkänna, men han fick faktiskt en kaka till. Fast nu tar vi kakpaus på obestämd tid. Bilden är inte från igår, men rätt beskrivande ändå...

Blogg-dogg

Surr, låter symaskinen. Jag har gjort mina första försök på lappteknik, två hundar har det blivit hittills, och flera är på kommande. De är rätt arbetsdryga, men roliga att göra, och jag är själv barnsligt förtjust i dem. Rut och Rutger har jag döpt dem till. Tanken är att några stycken ska få följa med mig till Bazaar på Södermalm om två veckor, tillsammans med lite haklappar, mössor och annat smått och gott. Så i morgon borde jag komma mig iväg och söka tyger på loppis, och stoppning förstås. Bara Albin är i bättre skick så får vi fara på äventyr redan från morgonen.

vårstädning

Jag fick för mig att syssla med lite vårstädning. Bara i bloggen dock, jag ville byta utseende på den lite och kanske på så sätt få lite mera inspiration att skriva igen. Det har varit trögt med inspirationen på sistone, nämligen. Men det må vara förståeligt, det underbara vårvädret gör att man gärna gör annat än sitter vid datorn. Lillpojken har riktigt fått smak på dethär med att leka utomhus nu, han blir arg som ett bi när han måste gå in. Helst skulle han väl sitta med en spade i handen dagarna i ända.

Idag skriver vi första maj. Första maj betyder i vårt hushåll vare sig mjöd, munkar, struvor, ballonger eller serpentiner. Det som verkligen är första maj för mig, det är lösglass, säsongens första. Är det ens lite varmt på första maj ska bollaglassäsongen inledas då, och idag visade sig verkligen vädret från sin bästa sida. Således fick vi premiären avklarad, för min del blev det en fläder-limesorbet från Sias kiosk. En ögonblicklig förälskelse, den var fräsch och god. Jag ger den fem glada magar av fem möjliga.

Sonalyckan somnade innan glasskioskerna ens slog upp luckorna och sov länge, så medan han snusade hann jag äntligen göra klart sköldpaddesittpuffen som jag visst skrivit om i något tidigare inlägg. Den blev kanske inget mästerverk, men den är rätt bekväm och Albin verkade tycka om den, som tur. Designen, om man ens täcks kalla den det, är helt och hållet min egen.

Sköldpaddskroppen är sydd i velour, "ränderna" på skalet gjorde jag av muddväv, huvudet, tassarna och svansen är sydda av en gammal gardin, ögonen av andra tygrester. Inuti kroppen finns en innerkudde som jag fyllde med frigolitkulor. Frigolitkulor är inte! roliga att jobba med, men nu är de på plats. X antal fick jag också jaga med dammsugaren.

Och nån serieproduktion av sittpuffssköldpaddor lär det aldrig bli fråga om...

traderaträsket

Äh, jag har gått ner mig i traderaträsket. Det finns ju så mycket fint som folk vill göra sig av med, en massa underbara tyg. Jag har inte budat på så många, men tittat på desto fler och hämtat inspiration. Igår kväll bläddrade jag igenom sidor tills ögonen kändes fyrkantiga. Och jaja, det finns inhemska huuto.net också, men där finns inte på långa vägar lika mycket fint.

Imorgon ska jag och lillpojken och vikariera som instruktörer på mamma-babyjumppan på sportis. Därför borde jag plocka ihop lite musik och gå igenom lite övningar så jag åtminstone har tänkt ut ungefär vad vi ska göra, även om jag aldrig håller mig till det förplanerade.

Dagens stora händelser: Albin har gjort trip-premiär på Tomtebo och blivit klippt i fingret med blodvite som följd hemma, också det en premiär. Att få plåster på såret var nästan värre än själva skadan, men allt kan botas med kramar och bokstavskex.

Dagens projekt

Loppistyget jag köpte häromdan som ursprungligen var tänkt att bli gardiner till Albins rum fick istället äran att bli en klänning. Tanken slog mig bara igår att jag ville göra en förklädesklänning, och jag tycker att den blev riktigt fin. lite saltkråkeaktig på nåt sätt. Och tyg finns kvar, jag håller på och klipper bitar till en liten hängselklänning också. Mönstret kommer från "BabyCool", en alldeles ypperlig bok för sysugna småbarnsföräldrar!

I mina shoppingpåsar idag

Ibland blir man glad. Som exemplevis när man kommer till tygaffären och märker att har rea på små dragkedjor. Precis såna som jag behöver för att kuna tillverka något av mina härliga vaxduksrestbitar. Jag kom ut därifrån 20 dragkedjor rikare. Nya gardiner till köket fick också följa med, för närvarande hänger julgardinerna fortfarande där. Men vaddå, julen vara skall till påska, eller hur var det? Sen gick vi till loppisen bredvid, och där hittade jag ett tyg som säkert kan bli gardiner i lille herr A:s rum efter lite modifikation. Av någon anledning köpte jag också ett gult tyg som jag inte riktigt vet vad jag ska med, men det är säkert bra att ha :-)

En liten förklaring

Underrubriken till min blogg hintar ju om att jag ska ge instruktioner om hur man slaktar och tar tillvara en tröja. Tänkte att jag kanske borde förklara mig närmare. Jag är alltså förtjust i att sy. Så länge jag kan komma ihåg har jag varit intresserad av, och också haft en viss fallenhet för, handarbete. Under min uppväxt var jag tyvärr alldeles för slarvig för att verkligen sy på maskin, jag tror jag presterade ett enda maskinsytt plagg som var värt namnet under högstadietiden. Men det plagget genererade i sin tur en tia på betyget. Förtjänt eller ej kan man tvista om. Men alltså. Länge var det stickorna som var mitt huvudinstrument när det kom till handarbete, och de är fortfarande i flitig användning. Men nu har jag tack och lov utvecklat tillräckligt tålamod och nerver för att sätta mig vid symaskinen också, och för det mesta är jag nöjd med det jag åstadkommer.

Ett problem, som kunde sätta käppar i hjulen för min syiver, återstår dock. Tyg är dyrt. Det är dessutom svårt att hitta snygga tyger. Jag syr i huvudsak kläder åt Albin, och eftersom jag är smått allergisk mot "barntygerna" som finns i den lokala tygaffären blir det bara frustrerande att gå där och söka inspiration. Inspirationen hittade jag däremot i boken BabyCool, som i huvudsak handlar om hur man syr nytt av gammalt. Idén slog an såväl på min skaparlust-sträng som på mitt ekosamvete. Varför föra gamla kläder till återvinningsstationen när man kan återvinna dem själv hemma? Det började med ett par mössor av gamla ylletröjor som jag tovade i tvättmaskinen först. Sen blev det ett par hängselbyxor (som visserligen inte är färdiga ännu). Nu senast förvandlades svärmors avlagda bruna sammetsmanchesterskjorta till ett par härliga byxor åt grabben. Och färdiga klippta delar till två tröjor och ett par mjukisbyxor ligger och väntar på att surras ihop. Det är oerhört tillfredsställande att vrida och vända på paltorna, fundera och knåpa, kombinera mönsterdelar på alla möjliga, och ibland omöjliga sätt, för att få tyget att räcka till det nya plagget. Och det bästa av allt, det gräver inga hål i den lätt ansträngda (årets första och största underdrift) vårdpeng-börsen.