Ingen datorlust

Det märks att det börjar bli vår, jag har ingen som helst lust att sitta vid datorn. Vid symaskinen däremot vill jag gärna sitta, men det blir lite stympade stunder pga en liten parvel. Som för tillfället maratonsover i kvisten. Säkert hinner jag bara skriva den meningen så vaknar han... Igår hann jag iallafall sy gardiner till Albins rum, och så började jag planera, skiss och klippa delar till en sköldpadds-sittpuff som jag kom fram till att Albin säkert behöver. Ifall jag har ork efter jobbet ikväll ska jag börja sy på den, och kanske jag imorgon kommer mig iväg och köpa frigolitkulor att fylla den med.

Albin är annars lycklig, han fick en Lilla spöket Laban handdocka av fru mju på torsdagskaffet, och han älskar den! På bilden ser ni hur han skrikande av skratt busar med Laban. Så tack! fru mju!!

Den sötaste nosen

Jag ska förgylla tisdagen med några av bilderna som knäpptes i helgen. Motivet är säkert välkänt för de flesta av er vid dethär laget. På första bilden har vår busis klättrat upp i en fåtölj hemma hos mormor och morfar.


På bilden nedan syns det makalösa kuddrufset i all sin glans, hur ska jag nånsin ha hjärta att låta nån sätta saxen i hans underbara linlugg?

Nästa bild visar Albin talandes i "telefon". Vadsomhelst kan vara telefon, ett suddgummi duger lika bra som ett reflex. Så går han omkring med "telefonen" vid örat och pratar med allvarlig röst, mellan varven trycker han lite på några "knappar". Man skulle tro att vi inte gör annat än talar i telefon här hemma dagarna i ända, men faktum är att varken Jocki eller jag talar särskilt mycket i telefon. Vete fåglarna hur han har fastnat för just den sysslan.

Den sista bilden visar Albin i badkaret där jag också satt och plaskade som liten. Badankorna är ett trevligt sällskap.

Intresseklubben kan förövrigt anteckna att jag nu är fullt återställd från påskhelgens mystiska sjösjuka. Så vi har som vanligt varit på Tomtebo idag, och sen gick vi på stan en stund och försökte hitta en födelsedagspresent till en alldeles speciell pappa och sambo som fyller år på fredag. Eftersom ifrågavarande födelsedagsbarn med säkerhet läser dethär så kan jag naturligtvis inte avslöja om vår presentjakt var lyckad eller inte.

Nu ska jag slita mig från datorn för en stund och sortera lite tvätt. På dagens schema står ännu storhandling och skrivande av arbetsansökan, förutom tvätten då. Och ikväll börjar ny säsong av äntligen hemma på teve. Teve förresten, jag har säkert glömt att rapportera att vi numera ståtar med hela 21 ärvda tum, så nu klarar jag mig utan kikare igen! Det tackar vi Jockis ena kollega för!

Påsksjuka

Jag har varit lite "under vädret", som man säger så vackert på anglosaxiska, hela påsken. Redan på torsdagen började det med feber, yrsel och illamående. Kändes ungefär som sjösjuka. Efter några om och med och funderingar hit och dit bestämde vi oss hursomhelst föratt packa in oss i bilen och åka söderut till mommo och moffa som planerat. Bilresan var ju inte den roligaste jag varit med om, det kan jag inte påstå, men väl framme visste jag ju att chansen till att få vila och bli frisk är betydligt större än hemma. Med mat och medicin i magen gick jag och lade mig redan vid nio på torsdagskvällen. Och på fredag sov jag dagsvila samtidigt som lillgrabben. På lördagen kände jag mig tillfälligt lite bättre, men på söndagsmorgonen var min mage av helt annan åsikt. Så Jocki fick fara hem ensam och spela fotbollsmatch, Albin och jag blir hemförda av mormor och morfar idag. Tror inte att jag någon påsk tidigare ätit så få chokladägg som i år. Nu hoppas jag bara att det inte är något smittsamt jag har, det skulle vara så typiskt ifall Albin skulle bli sjuk också. Lite hängig tycker jag att han verkar idag, men kanske han piggnar till efter dagssömnen.

Diplombebis

Ikväll var det avslutning på babyrytmiken. Albin har verkligen trivats bra där, trots att han varit några månader yngre än de andra i gruppen. Lite väl mycket spring i benen har han, och inte sjunger han förstås så mycket heller, men han skrattar desto mer och är naturligtvis väldigt intresserad av instrumenten som finns där. Hursomhelst, idag fick han sitt allra första diplom. Jag misstänker att sentimentala mamma kommer att rama in det...




På andra bilden syns det mera hur jag har känt mig mellan varven på rytmiken, jag sjunger falsk för full hals, och pojken ylar och försöker slingra sig ur mitt grepp för att kunna rymma iväg och få tag på nåt instrument. Man kan inte alltid vara till sin fördel. Som tur finns det andra små äventyrare också i gruppen, även om vissa av barnen sitter som ljus lektionen igenom. Det är verkligen intressant att se hur olika personligheter människor har redan innan de fyllt två år ens.





Imorgon är det sångstund på Tomtebo också, men där brukar Albin ha alltför mycket lek som måste ut, så han vill sällan sitta med och sjunga. Både mor och son är förövrigt närsomhelst villiga att vittna om öppna dagisets förträfflighet, lite efter åtta på mornarna hämtar sonen skorna och vill iväg. Dagiset öppnar dock först nio, så han får tåla sig en stund.


Så måste jag bara bjuda på en så härlig bild på vår lille gubbe. Bilden är tagen i söndags när Albin och pappa var på väg till fammos och faffas. Här står han, färdig med reppun på ryggen, och väntar på att få fara. Min lilla ögonsten, tänk att han är såhär stor redan.

Dagens projekt

Loppistyget jag köpte häromdan som ursprungligen var tänkt att bli gardiner till Albins rum fick istället äran att bli en klänning. Tanken slog mig bara igår att jag ville göra en förklädesklänning, och jag tycker att den blev riktigt fin. lite saltkråkeaktig på nåt sätt. Och tyg finns kvar, jag håller på och klipper bitar till en liten hängselklänning också. Mönstret kommer från "BabyCool", en alldeles ypperlig bok för sysugna småbarnsföräldrar!

Glasspremiär

Igår begick minsta pojken i huset sin glasspremiär. Vaniljpinne fick han smaka på. Aningen skeptisk var han först, till kylan främst, men gott tyckte han ändå att det var!

Det lär väl bli en del glassätande i sommar, i allafall om han släktas på mor sin :-)

I mina shoppingpåsar idag

Ibland blir man glad. Som exemplevis när man kommer till tygaffären och märker att har rea på små dragkedjor. Precis såna som jag behöver för att kuna tillverka något av mina härliga vaxduksrestbitar. Jag kom ut därifrån 20 dragkedjor rikare. Nya gardiner till köket fick också följa med, för närvarande hänger julgardinerna fortfarande där. Men vaddå, julen vara skall till påska, eller hur var det? Sen gick vi till loppisen bredvid, och där hittade jag ett tyg som säkert kan bli gardiner i lille herr A:s rum efter lite modifikation. Av någon anledning köpte jag också ett gult tyg som jag inte riktigt vet vad jag ska med, men det är säkert bra att ha :-)

Kopojken

Vår son har en kopyjamas. Ibland klappar han sig på magen och säger MMMmmm, hans version av Muu då. Här på bilden ser ni den, tillsammans med ett mäktigt kuddrufs.

Han tycker om att läsa också. En favoritbok för tillfället är "Lilla spöket Laban får en lillasyster". I boken härmar Labolina en massa olika ljud, och vi har läst den ungefär hundraelva gånger vid dethär laget. För nån dag sen, då jag inte ansåg mig ha tid att läsa för honom och bad honom läsa den själv. Så han satt på soffan och bläddrade själv. Döm om vår förvåning då han plötsligt skrattade på den sidan där Labolina skrattar, och härmade ambulansens TuutTuut på precis rätt sida! Han har alltså lärt sig vilka sidor som det händer vad på. Sen den dagen skrattar han också på rätt sida i Greta Gris kurragömma, och fräser då katten fräser i Busiga Bebben. Mamma är mäkta stolt över sin intelligente son ;-)

De strategiska måtten

Hos rådgivningstanten idag konstaterades att lillis, vid 16 månaders ålder är 80 cm lång, 11,1 kg tung och har huvudomkrets på 47 cm. En medelmåtta, i positiv bemärkelse :-)

Här kommer en söt bild på busungen också.

En mycket bättre mamma

Den här veckan har vi haft full fart på. Måndag, tisdag och onsdag förmiddagar har vi spenderat på Tomtebo, stadens öppna dagis. Albin stortrivs, och jag också. Att bara sitta hemma mellan fyra väggar med en social, leksugen och nyfiken 16-månaderspojke blir nervpåfrestande för både mig och honom. Jag blir snäsig och irriterad, och tycker att vartannat ord som kommer ur min mun är Nej! Jag tycker att jag inte hinner med något, och störs av disken på köksbänken, tvättkorgen som lever ett eget liv och leksakerna som ligger överallt. På Tomtebo kan jag luta mig tillbaka, dricka en kaffekopp och byta erfarenheter med de andra föräldrarna medan Albin med glädje inspekterar småbilarna, modelleran, leksaksservisen och alla de andra barnen. Jag blir en mycket bättre mamma av att komma ut och lufta mig.

Det är intressant med oss mammor. Vi hittar snabbt en gemensam ton som säkert kommer av att vi alla burit på våra barn i 40 veckor fyllda av oro och förväntan, fött fram det och förlorat oss i kärlek till det lilla knyttet som är så totalt beroende av oss. Man kommer snabbt in på stora livsfrågor med andra mammor, trots att man precis träffats. Jag undrar om det är så pappor emellan också? Delar de med sig av sin ängslan och sin stolthet över föräldraskapet på samma sätt?

På bilden ser ni den lille kocken in action med Tomtebos servis.

Mina hjärtan

Albin och Jocki gosar. Albin tycker om att gosa. Han stångas och vänslas så man känner sig halvt mosad när han anser sig vara färdiggosad. Själv har han tydligen en panna gjord av pansar, den lille.

Äntligen!

Ny kamera! Som vi har längtat! Här ska fotas, självklara favoritobjektet är förstås föga förvånande vårt lilla charmtroll.