ur kollektionen

För en stund sedan skrev jag i en kommentar till fru mju att jag har bloggtorka, och sen fick jag så dåligt samvete för att jag inte skrivit så mycket på sistone så jag bestämde mig för att åtminstone ladda upp bilder på vad jag sydde medan vi var på minisemestern. Alla skjortorna och tunikorna är i storlek ett år (84 cm) utom den blå med lammen som snarast är för en 9-månaders baby ungefär. Samtliga tyg är från loppisar, fyndade på tradera eller ur min mammas lakansförråd. Kantbanden är nya.

Kommentera gärna vad du tycker om alstren, och ifall du har någon favorit!!



Den underbara mattan som skjortorna ligger på fick jag också med mig från mitt föräldrahem. Det är en gammal kamgarnsmatta, kan det finnas något vackrare? Vad spelar det för roll att fransen är bortsliten när själva mattan har så mycket själ?!

massor av göra plötsligt!

Det blev plötsligt väldigt verkligt att jag bara ska vara hemma en månad till! Allt detdär som jag hade tänkt göra under vårdledigheten och som ännu inte blivit gjort ska nu fixas. Inspirerad av min absoluta favorittidning för tillfället, Family Living, startade jag igår med att förvandla en sunkig och trist gammal stol. Den ska målas åtminstone ett varv ännu, men visst ser den redan roligare ut!! Färgen är mörkare i verkligheten, jag använde Helmi halvblank möbelfärg i Tikkurilas nyans K336. Innan jag målade stolen slipade jag ytan lätt med sandpapper och tvättade stolen.

Idag har jag gett mig i kast med min klädgarderob, jag har gått igenom den och konstaterat att jag verkligen behöver en del nytt. Jag steg också på vågen och blev inte ett dugg glad, så något måste göras där också.

Alla skåp och skrubbar ska gås igenom och organiseras, Albins kläder ska få namnlappar isydda... helt enkelt massor av småsaker som tillsammans gör att mina dagar den närmaste tiden kommer att vara fyllda. Men bra så, det ska bli riktigt skönt!

syfeelis

Här i gula huset har symaskinen brummat förnöjt denhär veckan. Två tröjor i randig trikå och en snart färdig velourkofta är saldot såhär långt. Vem hade trott att flickan som aldrig fick färdig vare sig collegetröjan i blåvitt vi var tvungna att sy i lågstadiet eller clownpyjamasen -en såndär megastor bebisdräkt för vuxna, ni vet- som var det första vi skulle sy på sjuan i högstadiet en dag skulle bli vän med symaskinen? Ibland är jag förvånad själv.

På bilden ser ni den ena av tröjorna, och byxorna han har på sig är också hemsydda, gjorda av Albins farmors avlagda skjorta. Broderiet på benet är min signaturfilur, den som pryder mina låtsasvisitkort från mitt låtsasföretag. Jag vågar inte riktigt hoppas att det någon dag ska utvecklas till ett riktigt företag, men drömma kan man ju alltid.

En liten förklaring

Underrubriken till min blogg hintar ju om att jag ska ge instruktioner om hur man slaktar och tar tillvara en tröja. Tänkte att jag kanske borde förklara mig närmare. Jag är alltså förtjust i att sy. Så länge jag kan komma ihåg har jag varit intresserad av, och också haft en viss fallenhet för, handarbete. Under min uppväxt var jag tyvärr alldeles för slarvig för att verkligen sy på maskin, jag tror jag presterade ett enda maskinsytt plagg som var värt namnet under högstadietiden. Men det plagget genererade i sin tur en tia på betyget. Förtjänt eller ej kan man tvista om. Men alltså. Länge var det stickorna som var mitt huvudinstrument när det kom till handarbete, och de är fortfarande i flitig användning. Men nu har jag tack och lov utvecklat tillräckligt tålamod och nerver för att sätta mig vid symaskinen också, och för det mesta är jag nöjd med det jag åstadkommer.

Ett problem, som kunde sätta käppar i hjulen för min syiver, återstår dock. Tyg är dyrt. Det är dessutom svårt att hitta snygga tyger. Jag syr i huvudsak kläder åt Albin, och eftersom jag är smått allergisk mot "barntygerna" som finns i den lokala tygaffären blir det bara frustrerande att gå där och söka inspiration. Inspirationen hittade jag däremot i boken BabyCool, som i huvudsak handlar om hur man syr nytt av gammalt. Idén slog an såväl på min skaparlust-sträng som på mitt ekosamvete. Varför föra gamla kläder till återvinningsstationen när man kan återvinna dem själv hemma? Det började med ett par mössor av gamla ylletröjor som jag tovade i tvättmaskinen först. Sen blev det ett par hängselbyxor (som visserligen inte är färdiga ännu). Nu senast förvandlades svärmors avlagda bruna sammetsmanchesterskjorta till ett par härliga byxor åt grabben. Och färdiga klippta delar till två tröjor och ett par mjukisbyxor ligger och väntar på att surras ihop. Det är oerhört tillfredsställande att vrida och vända på paltorna, fundera och knåpa, kombinera mönsterdelar på alla möjliga, och ibland omöjliga sätt, för att få tyget att räcka till det nya plagget. Och det bästa av allt, det gräver inga hål i den lätt ansträngda (årets första och största underdrift) vårdpeng-börsen.