hippiekid och retromamma

Jag kom över ett urhärligt hippietyg på tradera för ett tag sen, och idag satte jag äntligen saxen i det. Egentligen är det allt för varmt för att sitta vid symaskinen en dag som denna, men när inspirationen infinner sig är det bäst att passa på! En johnlennonsk skjorta blev det, och massor av tyget finns ännu kvar så jag kommer säkert att klippa och sy mera av det här i dagarna.

Sen fortsatte jag av bara farten med att förvandla ett av mammas och pappas gamla påslakan till en klänning till mig själv. Den är helt och hållet egen design och jag är faktiskt ganska nöjd med den. På fotot ser det ut som att sidenbandet vid bystpartiet går lite i vågor, men det beror på rynkningen. Halvvägs in i projektet märkte jag att det fanns ett litet hål i kjolvåden, men det löste jag ganska listigt med en mönsterpassad ficka, så skulle det inte vara för logolappen på fickan skulle den knappt märkas.

Imorgon är det fredag igen, och äntligen dags för mammakaffe, det börjar vara ett tag sen nu och det ska bli så roligt! Hoppas vädret ännu är på vår sida så vi kan sitta ute i museiparken och barna kan springa omkring!

snigelkott än en gång

De av er som i tiderna läste min andra blogg kanske kommer ihåg den med jämna mellanrum förekommande snigelkotten som tillfälligt tar boning i min hals. Nu är den här igen, liten verkar ha smittat såväl mig som J med sina förkylningsbasilusker. Själv är han på bättringsvägen, och så hade han den fantastiska vänligheten att somna om och sova till halv åtta i morse. Då man är van med väckning prick sex känns halv åtta som en lyx!



Igår kom vi oss, mest på grund av isande blåst av orkanstyrka, inte nånstans, men idag far vi på snabbesök till Vasa medan Jocki skriver mognadsprovet. Ja! Han har lämnat in sin gradu! Vi ser ljuset i ändan av tunneln för åtminstone en av oss... Jag har inte bokat in vare sig kaffande eller besök hos kompisar, vilket kanske är dumt, men eftersom vi inte visste i vilket skick Albin skulle vara idag, ifall vi ens skulle kunna följa med, så blev det så. Och få är de som lyckas komma loss för en kaffe mitt på dagen sådär utan varsel. Och andra småttingar ids man inte riktigt smitta med våra bobbor nu. Så därför blir det strosande på stan för oss, så länge den lille herremannen tycker att det ska strosas vill säga. Tygbutiken är ett måste, så där börjar vi antagligen. Jag behöver kantband, stoppning och lite filt... Och så ska jag rota bland Vasabornas loppissaker på jakt efter skojiga tyg att förvandla till flera hundar. Sån är planen. Men med en egensinnig liten en kan det mycket väl hända att jag får göra helt andra saker.


På tal om egensinniga små förresten, igår hade han sitt första vredesutbrott. I säkert tio minuter tjöt och skrek han efter en kaka. Och då hade han ändå redan en kaka i handen. För en fick han ta, men den lille filuren grabbade till sig en hel näve, så då jag konfiskerade alla utom en blev han ilsken. Riktigt ilsken, skakade knytnävarna, grät och ropade Gaaaa-kaaa, gaaa-kaaa!! Hur det hela slutade? Lite pinsamt att erkänna, men han fick faktiskt en kaka till. Fast nu tar vi kakpaus på obestämd tid. Bilden är inte från igår, men rätt beskrivande ändå...

små njutningar

Espresso, anyone? Eller chokladpraliner? Mmmm. Små njutningar som gör att inte ens snötäcket utanför fönstret känns lika hemskt längre. Men på allvar, det är 13:de april och snön yr fortfarande ner.

I morse fick vi sova ända till halv åtta, och glädjande nog så har vår stora lilla pojke ett par kvällar nu somnat i sin egen säng. Han verkar helt enkelt vara mogen för det nu. Så skönt att inte behöva ligga bredvid honom en timme varje kväll. Fast jag hinner väl bara skriva dethär nu så får vi bakslag ikväll. Så brukar det vara.

elefantastiskt!

Denna veckas ljuspunkt har absolut varit Lindex med sin härligt nostalgiska fem myror är fler än fyra elefanter kollektion. De vet nog, gubbarna i Lindex-styrelsen som det var så mycket hallå om för ett tag sedan, att slå mynt av dagens småbarnsföräldrar. Vi som är uppväxta framför fem myror. En t-skjorta och en tanktop fick följa med oss hem i tisdags.

Andra nödvändiga, men inte lika skojiga inköp: vårhalare. Och regnkläder. Och stövlar. Nu börjar det märkas att det finns en pojke i huset som behöver kläder för alla väder. Regnkläderna hittades tack och lov begagnat för en billig slant, röda och i helt ok skick.

Och jag gäspar. Och gäspar. Jag vänjer mig nog aldrig riktigt vid att väckas vid sexsnåret på morgnarna. Jag koffeinkickar mig genom dagarna. Kanske skulle det vara vettigare att gå och lägga sig i tid istället.

Ingen datorlust

Det märks att det börjar bli vår, jag har ingen som helst lust att sitta vid datorn. Vid symaskinen däremot vill jag gärna sitta, men det blir lite stympade stunder pga en liten parvel. Som för tillfället maratonsover i kvisten. Säkert hinner jag bara skriva den meningen så vaknar han... Igår hann jag iallafall sy gardiner till Albins rum, och så började jag planera, skiss och klippa delar till en sköldpadds-sittpuff som jag kom fram till att Albin säkert behöver. Ifall jag har ork efter jobbet ikväll ska jag börja sy på den, och kanske jag imorgon kommer mig iväg och köpa frigolitkulor att fylla den med.

Albin är annars lycklig, han fick en Lilla spöket Laban handdocka av fru mju på torsdagskaffet, och han älskar den! På bilden ser ni hur han skrikande av skratt busar med Laban. Så tack! fru mju!!

En mycket bättre mamma

Den här veckan har vi haft full fart på. Måndag, tisdag och onsdag förmiddagar har vi spenderat på Tomtebo, stadens öppna dagis. Albin stortrivs, och jag också. Att bara sitta hemma mellan fyra väggar med en social, leksugen och nyfiken 16-månaderspojke blir nervpåfrestande för både mig och honom. Jag blir snäsig och irriterad, och tycker att vartannat ord som kommer ur min mun är Nej! Jag tycker att jag inte hinner med något, och störs av disken på köksbänken, tvättkorgen som lever ett eget liv och leksakerna som ligger överallt. På Tomtebo kan jag luta mig tillbaka, dricka en kaffekopp och byta erfarenheter med de andra föräldrarna medan Albin med glädje inspekterar småbilarna, modelleran, leksaksservisen och alla de andra barnen. Jag blir en mycket bättre mamma av att komma ut och lufta mig.

Det är intressant med oss mammor. Vi hittar snabbt en gemensam ton som säkert kommer av att vi alla burit på våra barn i 40 veckor fyllda av oro och förväntan, fött fram det och förlorat oss i kärlek till det lilla knyttet som är så totalt beroende av oss. Man kommer snabbt in på stora livsfrågor med andra mammor, trots att man precis träffats. Jag undrar om det är så pappor emellan också? Delar de med sig av sin ängslan och sin stolthet över föräldraskapet på samma sätt?

På bilden ser ni den lille kocken in action med Tomtebos servis.

Är det inte det ena...

Som jag skrev i nåt tidigare inlägg så har vår kamera sagt upp kontraktet. Den fick nu sällskap av teven. När jag kom från badrummet tidigare idag satt avkomman i soffan med fjärrkontrollerna i händerna, och teven var svart. Jag trodde förstås att han bara stängt av som vanligt, men till min stora häpnad kom ingen bild fast hur jag tryckte och ställde in. Ljudet fungerade, likaså text-teve, men ingen bild. Så nu får vi klara oss på min gamla 14-tummare som jag köpte hösten 1999. Liksom på förra milenniet. Vi som nästan hade hämtat oss från stora elräkningsdebaklet i december och börjat fundera på ny kamera. It keeps you humble. Nåja, vi har tak över huvudet och mat på bordet, småsaker att gnälla över. Men jag blev utan min dagliga dos Oprah, och nånstans ska det väl märkas.

Äsch för 14-tummaren. Har någon en kikare att låna ut?

Och sonen är fortfarande snorig och hostar skrällande. Hostmedicin är införskaffad, men ännu har vi inte prövat ge honom någon. Jag hoppas han är i någorlunda skick imorgon, så jag kan fara på kaffe, jag tycker hjärnan börjar lukta oanvänd igen tycker jag.