skäms-stolt

Fru mju gav mig en utmärkelse, och beordrade skärpning på bloggfronten från mig. Jag lovar åtminstone att göra ett försök. När jag började jobba i november insåg jag inte till fullo hur mycket tid det faktiskt tar att jobba heltid. Som igår till exempel. Minst sagt ont i mammasamvetet när mitt lilltroll redan hade gått och lagt sig när jag kom hem lite efter åtta på kvällen. Det känns på något sätt så fel att inte vara där och krama och pussa godnatt. Men i och för sig fick jag ju ta igen lite i morse, eftersom jag började jobba först vid tolv och hade gott om tid att läsa böcker och bygga pussel innan det var dags att gå till dagis.

Nu kanske en del av er undrar hur det går på ingen-valross-till-sommaren-projektet? Sådär, får jag väl erkänna. På fredag ska jag dock iväg och träna med fadster Lina klockan 9 på morgonen. Ambitiöst? Jag tippar på att jag är högröd i fejset och alldeles totalt slut efter tre minuter på crosstrainern...

För övrigt verkar det vara bebisar på gång lite här och var i min närhet för tillfället. Min bror blir pappa ungefär precis när som helst, min ena kusin hade tid för igångsättning igår, snart är fru mjus lilla trea här, sen har en annan kusin till mig bf i mitten av juni... inte utan att man själv börjar längta bebis också. Detta trots dryga två års sömnskuld som resulterar i ett riktigt kärring-humör och ordentliga skuggor under ögonen...