Lille kocken

Vi verkar ha en matlagningsintresserad son. Han vill vara med i köket, ska med all makt kika ner i grytor och kastruller och helst röra om med nån slev också. Idag fick han röra om i kastrullen makaronerna skulle kokas i. Vattnet kokade inte ännu, men naturligtvis fick han ett stänk på sig och det var tillräckligt varmt för att stackars skruttet skulle börja gråta. Jag tröstade, och efter en stund var allt bra igen, då skule han pånytt upp i famnen och vara med. Och släppa ner en äppelbit innanför tröjan på mig.

Det är annars konstigt vad barn lär sig. Man kan öva och peka och säga kossa! Kan du säga kossa! Vovven, kan du säga vovven! Titta Albin, pipmugg, såhär dricker man, prova själv i oändlighet, och killen lär sig inget av ovanstående. Men ser man en gång pappa knipa mamma i rumpan med grilltången (en såndär som ser ut som en stor pincett, ni vet), så visst sjutton fastnar det i skallen på barnet. Och han klarar av att, helt på eget bevåg, upprepa bedriften flera dagar senare. Suck. Vad månde bliva...

Förresten, ifall någon undrar varför jag inte har satt in några bilder så beror det på att vår kamera för tillfället sagt upp kontraktet. Trist. Vi drömmer om en systemkamera, synd bara att de ska vara så attans dyra.