Här i gula huset har symaskinen brummat förnöjt denhär veckan. Två tröjor i randig trikå och en snart färdig velourkofta är saldot såhär långt. Vem hade trott att flickan som aldrig fick färdig vare sig collegetröjan i blåvitt vi var tvungna att sy i lågstadiet eller clownpyjamasen -en såndär megastor bebisdräkt för vuxna, ni vet- som var det första vi skulle sy på sjuan i högstadiet en dag skulle bli vän med symaskinen? Ibland är jag förvånad själv.
På bilden ser ni den ena av tröjorna, och byxorna han har på sig är också hemsydda, gjorda av Albins farmors avlagda skjorta. Broderiet på benet är min signaturfilur, den som pryder mina låtsasvisitkort från mitt låtsasföretag. Jag vågar inte riktigt hoppas att det någon dag ska utvecklas till ett riktigt företag, men drömma kan man ju alltid.
Inlägg
3 kommentarer:
den var fin! riktiga Albin-färger (jag är så überförtjust i hans stickade mössa)
här har det också sytts i helgen men jag har inte kommit så långt som jag tänkt pga lite nyansfel på en brun trikå *muttermutter*
drömma måste man! och man måste ju pröva sig fram innan man kan satsa, visst?
Tackar, jag är föga överraskande väldigt förtjust i brunrödrandigt jag också! Vet du, om du vill kan jag sticka en randmössa åt nån av dina killar i utbyte mot Laban som Albin fick!
men va gulligt av dig! TACK! jag är som sagt _hopplös_ på stickor men förtjust i allt stickat! :-) vi får pratas!
Skicka en kommentar