Klockan bredvid sängen visar 05.56 och jag vaknar till sonens kvitter från rummet bredvid. Blundar en stund och hoppas att han ännu ska somna om. Lönlöst. Masar mig ur sängen och huttrar till av det kalla golvet mot mina sängvarma fötter. Hämtar sonen och försöker få honom att ligga stilla och mysa en stund till. Lönlöst också det, han krälar med dödsförakt över både mig och sambon och kräver uppfodrande att få se på "Mojjy muu" (det är Molly Mus då för oinvigda läsare). Försöker mig på en nödlögn: Molly har inte vaknat ännu... ni gissar, eller hur: lönlöst.
06.20. Jag sitter i soffan och gäspar till signaturmelodin av Molly Mus medan sonen förnöjt går omkring bland leksaksbilar, nallar och little people-figurer. Det är dimmigt såväl utanför fönstret som inne i min skalle.
Efterlyses: sovmornar, alternativt soligare morgonhumör. Allt beaktas. Svar till detta blads kontor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
åh, får jag inte sova ut blir jag rent vidrig. det går inte ens att beskriva.
jag har haft tur med pojkarna så den här nummer tre lär väl få andra morgontider...
Er nummer tre kommer säkert att följa övriga familjens rytm :-)
Och egentligen, bara jag skulle fatta att gå och lägga mej i tid skulle väl inte morgnarna vara nåt problem...
Skicka en kommentar