Telefonsamtalet man inte vill ha när man står i personalrummet fyra minuter innan lektionen börjar: skrutten har fallit i sängen och bitit sig i läppen så det forsar blod, och jag har bilen på jobbet. Kör hem i ilfart och med pulsen på 168 (faktiskt, för jag hade redan hunnit starta pulsklockan), till all lycka är det kort väg hem, och blodflödet har redan avtagit när jag stormar in genom dörren. Sambo och son åker ändå till hvc för att kolla att inte tänderna har skadats och jag rusar tillbaka in på jobbet och håller en under omständigheterna väldigt lyckad, om än något försenad, lektion för 20 glada 4-5-åringar. Allt väl med Albins tänder. Saldot: ett stycke fläskläpp och spjälsängsaversion. Utebliven dagssömn.
På nappfronten: somnade under bordet hos farmor och farfar igår kväll efter att ha bläddrat tusen varv i Totte och Malin. Sov till kvart före åtta(!) i morse, frågade efter nappen strax efter uppvaknandet men accepterade ett "du behöver ingen" och leker nu glatt med legodjuren och plastotraktorn.
Inlägg
2 kommentarer:
åh ryyyys
det där är ju samtalet man inte vill ha.
tur att det gick bra med tänderna, stackars gubben :-(
Nej det vill man definitivt inte! Han har ett präktigt sår på insidan av läppen nu, men annars är han sitt gamla vanliga jag igen :-)!
Skicka en kommentar