Bröd, svett och dårar

Idag kom jag mig äntligen iväg på bodycombat. Det var länge sen jag var senast. Svettigt som sjutton var det, men ack så skönt. Igen fick jag märka hur kass min kondition egentligen är. Jag har nämligen det felet att jag inte kan hålla igen när jag går på sådana pass, jag tar i för fullt redan från början. Så efter ca. 10 minuter har jag blodsmak i munnen och inser till min förfäran att timmen bara börjat. Men på nåt konstigt sätt flyter resten av passet på, och jag kommer därifrån full av endorfiner. Enligt pulsklockan brände jag dessutom 619 kalorier.

Utanför vårt hus har jag sett en farbror av det lite konstigare slaget gå förbi idag. Ungefär tolv gånger. Varje gång jag tittade ut genom vardagsrumsfönstret medan jag plockade och pynjade gick han förbi, i grön täckjacka och armen i mitella. Ett tag funderade jag på om jag borde gå ut och fråga ifall han sökte efter någon och behövde hjälp, men så insåg jag att han gick och pratade för sig själv, så då fick det vara.

Slutligen: note to self: nästa gång jag bakar bröd som jag misstänker blir för stort för en form så lönar det sig faktiskt att lita på instinkten och hälla smeten i två formar. Inte göra som idag och tänka att det knappast pöser så mycket ändå. Det pöste. Och rann ner på ugnsplåten på botten av ugnen som jag åtminstone varit förutseende nog att sätta dit. Och när jag tog formen ur ugnen var skorpan på brödet lätt bränd och inuti var smeten just det, smet. Inget bröd för oss idag med andra ord.