om en timme

Om en timme är det dags. Då ska jag bli intervjuad för jobbet. Jag är redigt nervös, det är länge sen jag varit på någon arbetsintervju. Och att hjärnan är lätt förtvinad efter min långa tid hemma gör ju inte saken lättare. Tänk om jag har glömt hur man ska uppföra sig i möblerade rum? Finns det ens andra samtalsämnen än barn och deras sömn- och bajsvanor? Urk. Nåja, jag måste tänka på att jag ändå blev kallad till intervju på basis av ett telefonsamtal och en A4:s ansökan, så månne det inte ska gå bra bara jag slappnar av och är mig själv.

Fast inte så mycket mig själv att jag vågar gå dit i slitna jeans och t-skjorta. Igår tog jag med mig Albin på speedshopping och kom hem med två skjortor (fatta, kragskjortor, på mig!!), båda på rea tack och lov, ett par gråa bomullsbyxor (alltså inte jeans! Det är säkert sex år sen jag har köpt byxor som inte är jeans eller mys- eller dansbyxor), och en tanktop att ha under skjortorna. Nu känner jag mig faktiskt ganska städad, fast jag har inte tagit på mig skjortan ännu för jag vet av erfarenhet att i så fall har jag snabbt typ smör eller krita på den (klottat av Albin, inte mig!). Jag har tillochmed fönat håret och har något som liknar en frisyr! Så nu har jag gjort allt jag kan såhär långt. Bara att koppla på charmen (haha) sen, och hoppas på det bästa!

Du-dunk, du-dunk, du-dunk låter hjärtat, och fjärilarna fladdrar i magen...