snigelkott än en gång

De av er som i tiderna läste min andra blogg kanske kommer ihåg den med jämna mellanrum förekommande snigelkotten som tillfälligt tar boning i min hals. Nu är den här igen, liten verkar ha smittat såväl mig som J med sina förkylningsbasilusker. Själv är han på bättringsvägen, och så hade han den fantastiska vänligheten att somna om och sova till halv åtta i morse. Då man är van med väckning prick sex känns halv åtta som en lyx!



Igår kom vi oss, mest på grund av isande blåst av orkanstyrka, inte nånstans, men idag far vi på snabbesök till Vasa medan Jocki skriver mognadsprovet. Ja! Han har lämnat in sin gradu! Vi ser ljuset i ändan av tunneln för åtminstone en av oss... Jag har inte bokat in vare sig kaffande eller besök hos kompisar, vilket kanske är dumt, men eftersom vi inte visste i vilket skick Albin skulle vara idag, ifall vi ens skulle kunna följa med, så blev det så. Och få är de som lyckas komma loss för en kaffe mitt på dagen sådär utan varsel. Och andra småttingar ids man inte riktigt smitta med våra bobbor nu. Så därför blir det strosande på stan för oss, så länge den lille herremannen tycker att det ska strosas vill säga. Tygbutiken är ett måste, så där börjar vi antagligen. Jag behöver kantband, stoppning och lite filt... Och så ska jag rota bland Vasabornas loppissaker på jakt efter skojiga tyg att förvandla till flera hundar. Sån är planen. Men med en egensinnig liten en kan det mycket väl hända att jag får göra helt andra saker.


På tal om egensinniga små förresten, igår hade han sitt första vredesutbrott. I säkert tio minuter tjöt och skrek han efter en kaka. Och då hade han ändå redan en kaka i handen. För en fick han ta, men den lille filuren grabbade till sig en hel näve, så då jag konfiskerade alla utom en blev han ilsken. Riktigt ilsken, skakade knytnävarna, grät och ropade Gaaaa-kaaa, gaaa-kaaa!! Hur det hela slutade? Lite pinsamt att erkänna, men han fick faktiskt en kaka till. Fast nu tar vi kakpaus på obestämd tid. Bilden är inte från igår, men rätt beskrivande ändå...