brunvitt busfrö

Det blev sen aldrig någon mer tunika igår kväll, istället hittade jag några bitar vitt linnetyg som fick bli byxor åt Albin. Mönstret är från favorittidningen Ottobre, senaste numret. Och Jo, jag vet. Vita linnebyxor är kanske det mest opraktiska plagget någon någonsin klätt på en livlig ettochetthalvtåring som gärna tumlar omkring i såväl sandhögar som på gräsmattor. Men so be it. Ifall byxorna bara blir använda en enda gång så gör det inget. Jag tycker han blev jättefin i sina nya kläder och som ni ser på den ena bilden har han full rörelsefrihet i dem :-)!

Så vill jag passa på att önska er en Glad Midsommar, vi far ut till Ådön idag och ska försöka sova över natten där tillochmed, få se hur det går med lille herr A!

dagens produktion

Inspirationen har infunnit sig igen och jag har suttit framför symaskinen idag. Jag fick äntligen ihopsytt blusen till mig själv, och jag är faktiskt riktigt nöjd med den, den passade bra. Materialet är en stuvbit lite grövre linne som stretchar lite och inte skrynklar sådär jobbigt som vissa linnesorter gör. Mönstret till blusen har jag tagit från Ottobre.

Till Albin sydde jag en ljuvlig omlottstunika av ett gammalt 70-talslakan. Mönstret är hämtat från Elsbeth Gynthers "Ompele lapselle vaatteet 0-4-vuotiaalle" (Börnetöj du selv kan sy kläder för 0-4-åringar) som utkom 1977, en helt underbar bok! Jag ska sy en tunika till, men av annan modell och i ett annat tyg, ännu ikväll.

Slösöndag

Lagom slapp och slö söndag här i lilla gula huset, jag har varit på "personallunch" från gymet och det är ungefär allt jag åstadkommit under dagen. Eller ja, lite har jag plockat undan saker och vikt byke och sånt intressant också. Albin ligger på golvet och ritar koncentrerat, han är fortfarande lite tam. Inga prickar har dykt upp på honom ännu, så antagligen var det något annat än tredagarsfeber.

I slutet av juli har vi klassträff med gymnasieårskullen. Det ska bli roligt att träffa alla igen, vi hade visserligen högstadieklassträff för tre år sedan, men mycket har hunnit hända sen dess. Med inbjudan följde också ett frågeformulär att svara på som sen ska sammanställas till nån typ av Mina vänner-bok. Kluriga frågor en del av dem, som jag nog får fundera en stund på.

Symaskinstrampan har hittat hem igen, men Pfaffen har ändå fått vila, jag tappade lite gnistan men den kommer säkert tillbaka snart. Hoppas jag, för jag har ett projekt som jag borde bli färdig med imorgon eller på tisdag.

Så har jag tjuvstartat och begått jordgubbspremiär, kunde inte stå emot gubbarnas frestande doft i fredags. Mums! Nypotatisen väntar vi ändå med tills midsommar!

jamen arrrggh!!

Vi är nästan färdiga med storstädningen och ommöbleringen hemma, så jag tänkte att äntligen ska symaskinen fram nu medan Albin sover. Jag har delar liggande till en blus till mig själv, och jag har sån lust att sy. Så jag stryker delarna, plockar fram symaskinen, rätt färgs tråd... men vänta, nåt fattas visst?! Symaskinstrampan ligger kvar hos mamma, 200 km söderut med andra ord (här bankar jag huvudet hårt mot väggen)! Nåja, efter ett snabbt telefonsamtal ska trampan nu få åka post hit. Men så himla typiskt! Jag får gå ut och sätta mig på gården och riva sönder lite utnötta vita underlakan som jag håller på att förvandla till förvaringskorgar istället då. Det går snabbt och smidigt att virka framför EM-fotbollen nämligen.

Jag har annars varit utan blogglust en stund nu, av diverse orsaker. Vi har hunnit vara och hälsa på mormor och morfar, på mammapappapicknick i Malax, vi har städat , fejat och möblerat om här hemma och så har Albin hunnit bli sjuk. Han är inne på andra dagen med feber nu, vi tror att det eventuellt är en reaktion på MPR-vaccinet han fick förra måndagen. Men nu ska jag försöka blogga lite aktivare igen.

Jag ska bjuda på en bild också, Albin i hemsydd molnhatt i mammas famn.

no luck

Idag kom så det efterlängtade samtalet från Potentiella Jobbet. Med ett negativt besked. Det bidde inget jobb för mig, och jag får söka vidare. Men till tröst sade rekryteraren i telefon att valet verkligen inte varit lätt, och de hade kallat in killen som sen fick jobbet till en extra intervju tillochmed. Lite surt känns det, men vad kan man.

Här hemma har vi dragit igång projekt storstädning och rensning, det behövs verkligen. Vi har inte riktigt haft tid på sistone att hålla undan dammråttorna, och det märks. Men nu jagar vi dem med besked, samtidigt som vi skrutiniserar varje pryl; använder vi denhär, behöver vi den, vill vi ens ha den? Vi stuvar undan en del muggar, glas och tallrikar i en låda som bara behövs när vi har (lite flera) gäster, en låda packas för att packas upp igen först i nästa hem, och en liten samling av saker som skall till loppis byggs sakta men säkert upp. Vi skurar och fejar och putsar. Och det är skönt att se förändringen. Fortfarande är mesta jobbet framför oss, det går ju inte direkt i världrekordfart när man har en väldigt rörlig 1,5-åring rusandes runt benen.

Fast vi tar oss tid för annat också. Igår blåste vi såpbubblor (inomhus tillochmed), det var roligt tyckte Albin. Bujj! Utbrister han, det betyder boll då. Underbar bild fick vi också.

no news is good news?

Inget har hörts från potentiella jobbet ännu, det blir en lång väntan på måndagen...

Idag var det avslutning vid Tomtebo, Albin åt tårta och lekte, kanske sista gången, med bilarna som har varit hans absoluta favoriter där. Vi träffade en väldigt nöjd kund från bazaaren, hon var så belåten med hättan hon köpte åt sin dotter och det var roligt att höra. Albin och jag hade också med oss små hemgjorda gåvor till personalen, tant Johanna fick en liten Molnhandväska och tant Teresa fick en sminkväska av retrovaxtyg. Och så fick en av hundarna, ljusblå Rutger som syns på bild här, fick flytta in till Tomtebo istället för att husera här hos oss. Jag vet att många tycker att det är totalt förkastligt att ge gåvor till dagis- och skolpersonal, men för mig har det varit jätteviktigt att kunna gå till öppet dagis, Albin har trivts jättebra där och jag ville ge personalen något som minne av oss. Och att se hur glada de blev över gåvorna var jätteroligt för mig också.

Imorgon är det avslutningsdag för skolorna här i landet, och sen är det sommarlov. Det ska bli skönt att ha Jocki hemma lite mera, det har varit mycket nu dehär senaste veckorna.

nattningsproblem igen

Våra nattningar som blivit så enkla under våren har igen krånglat till sig. Liten vägrar somna, står bara i sängen och ropar, nu har han igen härjat i över en timme. En timme då man får exakt noll gjort eftersom man får gå in till honom ungefär var tredje-var femte minut. I köket står diskberget och väntar, det får vänta en stund till... suck.


Tur för honom att han är så söt, han kommer undan med (nästan) vad som helst...

hur det gick

Intervjun var sen avklarad på 20 minuter, är det sen bra eller dåligt vet jag inte. Själv tycker jag att det gick ganska bra, jag var avslappnad och mig själv, och en positiv känsla bar jag med mig därifrån. Men sen vet man ju aldrig, det kan ju hända att de tre intervjupersonerna tyckte att jag var en riktig idiot... De har en intervju på fredag ännu, men senast på måndag får vi besked. Så det blir en spännande vecka. Och som vanligt efter nåt sånt här så får jag närmast panik efteråt, ifall jag får jobbet, klarar jag verkligen av det då? Har jag målat upp en helt fel bild av mig själv och mitt kunnande? Tack för alla tummar som hölls runtom i landet idag!

Bilen då? Nej, den gick inte genom besiktningen. Jocki har ren bytt några delar, men flera ska bytas ännu. Avgasröret har hål, utsläppsvärdena var för höga och så var det ännu något. Suck. Det ser mörkt ut med nåt resande för vår del, med andra ord :-(. Men sånt är livet.

Albin har förresten en ny favoritdvd, Greta Gris. Jag blev lite trött på Pingu så det var dags att byta till de grymtande grisarna. Jätteskojiga, tycker minsta G:qvistarn.

Och på tal om skojigt: dagens lustigaste särskrivning, läst på familjeliv: "vad ska jag göra åt min kul mage?". Säg det du, anmäla den till Talang 2008 kanske?

om en timme

Om en timme är det dags. Då ska jag bli intervjuad för jobbet. Jag är redigt nervös, det är länge sen jag varit på någon arbetsintervju. Och att hjärnan är lätt förtvinad efter min långa tid hemma gör ju inte saken lättare. Tänk om jag har glömt hur man ska uppföra sig i möblerade rum? Finns det ens andra samtalsämnen än barn och deras sömn- och bajsvanor? Urk. Nåja, jag måste tänka på att jag ändå blev kallad till intervju på basis av ett telefonsamtal och en A4:s ansökan, så månne det inte ska gå bra bara jag slappnar av och är mig själv.

Fast inte så mycket mig själv att jag vågar gå dit i slitna jeans och t-skjorta. Igår tog jag med mig Albin på speedshopping och kom hem med två skjortor (fatta, kragskjortor, på mig!!), båda på rea tack och lov, ett par gråa bomullsbyxor (alltså inte jeans! Det är säkert sex år sen jag har köpt byxor som inte är jeans eller mys- eller dansbyxor), och en tanktop att ha under skjortorna. Nu känner jag mig faktiskt ganska städad, fast jag har inte tagit på mig skjortan ännu för jag vet av erfarenhet att i så fall har jag snabbt typ smör eller krita på den (klottat av Albin, inte mig!). Jag har tillochmed fönat håret och har något som liknar en frisyr! Så nu har jag gjort allt jag kan såhär långt. Bara att koppla på charmen (haha) sen, och hoppas på det bästa!

Du-dunk, du-dunk, du-dunk låter hjärtat, och fjärilarna fladdrar i magen...

så typiskt

Fick just mail om att mina etiketter, som jag hade behövt inför bazaar, har postats idag. Det är ju bara så typiskt. Nåja, eftersom jag sålde hela sju saker så är det väl inte hela världen, jag får ta och sy fast etiketterna på mitt "överskottslager" som jag ska försöka sätta upp på tradera eller huuto här nån dag.

Enligt vår nya tidning (ÖT) och deras artikel om bazaaren var försäljningen inte det huvudsakliga ändamålet med happeningen, utan stämningen. Det kan ju vara uppmuntrande för oss som inte lyckades så bra att tänka på. Nä, jag har lagt det bakom mig redan och tänker inte ge upp.

Till nåt roligare, igårkväll satt vi och gjorde lite research för att försöka klura ut vad det skulle kosta oss att åka till Malmö och fira min vän Johis på hennes 30-årsdag i juni. Vi hittade ett prismässigt helt skapligt alternativ, men först måste vi försöka få bilen genom besiktningen imorgon innan vi alls vågar fundera på allvar på det. Men det skulle vara så roligt!